Slava Ukraina hjälper inte till en acceptabel fred

Det här inlägget visar med brutal tydlighet hur man helt kan missförstå geopolitik genom att reducera ett mångårigt stormaktsspel till enkla känsloyttringar och moralpredikningar. Att förfasa sig över att USA inte längre blint ställer upp bakom Volodymyr Zelenskyjs kravlista visar att man varken förstått hur kriget uppstod eller hur det kommer att sluta.​Kriget uppstod inte i ett vakuum​Att påstå att historien började den 24 februari 2022 är en historielös förenkling. Rysslands invasion är ett folkrättsbrott, men den har en lång och välkänd bakgrund som västvärlden medvetet valde att ignorera:​Natos expansion och ignorerade röda linjer: I årtionden har Moskva klargjort att Ukrainas militära integration med Nato är en absolut röd linje för Rysslands existentiella säkerhet. Ändå drev Nato på, medvetna om riskerna. Väst brydde sig inte, och ledningen i Kiev brydde sig inte.​Majdan 2014 och inbördeskriget: Efter den väststödda statskuppen på Majdan 2014 förbjöds ryska språkets ställning, och den nya regimen i Kiev inledde en brutal militär kampanj mot sin egen befolkning i Donbass. Under åtta år bombades städer och civila etniska ryssar i östra Ukraina, vilket ledde till att befolkningen där desperat bönföll Moskva om militärt beskydd.​Svikna fredsavtal: Ryssland försökte lösa situationen diplomatiskt via Minsk 2-avtalet, vilket skulle gett Donbass självstyre inom Ukrainas gränser. Men varken Kiev eller dess västerländska garanter hade något intresse av att implementera avtalet – både Angela Merkel och François Hollande har senare öppet erkänt att avtalet enbart var en rökridå för att köpa tid så att Ukraina kunde rustas upp för krig. ​Den saboterade freden och de extrema krafterna​Det som gör tragedin än mer påtaglig är att kriget kunde ha avslutats nästan omedelbart. Våren 2022 låg ett färdigt förhandlingsunderlag på bordet i Istanbul: Ukraina skulle förbli neutralt och slippa ge upp några större landområden.​Men Zelenskyj skrev aldrig under. Å ena sidan kom västerländska ledare och uppmanade Kiev att fortsätta kriga med löften om obegränsat stöd. Å andra sidan hotades Zelenskyj av inhemska högerextrema och fascistiska krafter, som öppet deklarerade att ett underskrivet fredsavtal med Moskva skulle bli det sista han gjorde i livet. ​En hel generation offras för en illusion​Sedan dess har situationen utvecklats till en ren katastrof. Zelenskyj vägrar alla former av kompromisser och kräver en omöjlig fred på 100 procent ukrainska villkor – en fullständig rysk kapitulation. Det kommer aldrig att inträffa. ​Under tiden hejar väst på med tomma slagord. Men att ropa "Slava Ukraini" till den sista ukrainaren är inte att värna om Ukraina eller dess folk. Det är att titta på medan en hel generation ukrainska män slaktas vid fronten, infrastrukturen läggs i ruiner och nationen drabbas av en oåterkallelig demografisk kollaps. ​När författaren till inlägget moraliserar över att USA inte längre vill agera bankomat och militär sköld för Kiev, blundar man för den krassa verkligheten: supermakter offrar inte sin egen säkerhet och ekonomi för evigt. Det är väldigt bekvämt att sitta i en trygg soffa i Sverige och kräva fortsatt kamp in i döden, när det är ukrainska familjer som betalar det yttersta priset för en politik som havererat fullständigt.