Sammanställning: Fredsförhandlingarna i Istanbul 2022

En objektiv sammanställning av samtalen mellan Ukraina och Ryska federationen i mars–april 2022, inklusive parternas ståndpunkter, 10-punktsförslaget, centrala aktörers uttalanden och orsakerna till sammanbrottet.

1. Bakgrund och tidslinje

Efter Rysslands fullskaliga invasion den 24 februari 2022 inleddes tidigt försök till diplomatiska förhandlingar under hård militär press:

• 28 februari 2022: Första förhandlingsrundan i Gomel, Belarus.

• 3 och 7 mars 2022: Ytterligare möten i Belarus; därefter fortsatte förhandlingar digitalt.

• 10 mars 2022: Utrikesministrarna Dmytro Kuleba och Sergej Lavrov möttes i Antalya, Turkiet.

• 29–30 mars 2022: De centrala delegationerna möttes i Istanbul under turkisk medling ledd av president Recep Tayyip Erdoğan. Här presenterades det så kallade Istanbul Communiqué.

• April–maj 2022: Digitala arbetsgrupper fortsatte diskutera detaljer, men processen avstannade gradvis. Den 17 maj 2022 meddelade båda parter att samtalen officiellt avbrutits.

2. Det ukrainska förslaget: Istanbul Communiqué (10-punktsplanen)

Vid förhandlingarna den 29 mars lade den ukrainska delegationen fram ett omfattande kompromissförslag bestående av tio huvudpunkter:

1. Permanent neutralitet: Ukraina förklaras som en neutral, alliansfri och kärnvapenfri stat, med förbud mot utländska militärbaser och trupper på ukrainskt territorium (i likhet med Österrikes status efter 1955).

2. Geografisk räckvidd för garantier: Säkerhetsgarantierna skulle initialt inte gälla Krim, Sevastopol och delar av Donbas, vars gränser skulle fastställas separat.

3. EU-medlemskap och militärallianser: Ukraina avstår från NATO-medlemskap och genomför övningar med utländska trupper endast med garantistaternas godkännande. Samtidigt ska garantistaterna aktivt stödja Ukrainas medlemskap i Europeiska unionen.

4. Internationella säkerhetsgarantier (Artikel 5-ekvivalent): Om Ukraina utsätts för ett väpnat angrepp ska garantistaterna (föreslagna: USA, Storbritannien, Frankrike, Kina, Turkiet, Tyskland, Italien, Polen, Kanada, Israel m.fl.) inom 3 dagar hålla konsultationer och bistå Ukraina med vapen, stängning av luftrum och militär makt.

5. FN-förankring: Alla försvarsåtgärder ska omedelbart anmälas till FN:s säkerhetsråd och upphöra när rådet vidtagit nödvändiga fredsåtgärder.

6. Genomförandemekanismer: Konkreta skydd mot eventuella provokationer ska fastställas i det slutgiltiga fördraget.

7. Ratificering och folkomröstning: Fördraget skulle träda i kraft först efter godkännande i en nationell folkomröstning i hela Ukraina samt nödvändiga grundlagsändringar i Ukrainas parlament.

8. Statusfrågan om Krim: Frågan om Krim och Sevastopol skulle frysas och lösas genom bilaterala förhandlingar inom en 15-årsperiod, under strikt löfte om att inte använda militärt våld.

9. Vapenvila och humanitära åtgärder: Fastställande av former för vapenvila, tillbakadragande av trupper, permanenta humanitära korridorer samt fångutväxling ("alla mot alla").

10. Möte på högsta nivå: Slutligt undertecknande och lösning av kvarvarande olösta frågor skulle ske vid ett personligt toppmöte mellan president Volodymyr Zelenskyj och president Vladimir Putin.

3. Parternas ståndpunkter och delegationer

Ukrainas synsätt (David Arakhamia & Volodymyr Zelenskyj)

• Förhandlingsledare: David Arakhamia (parlamentarisk ledare).

• Säkerhetsgarantier som absolut villkor: Neutralitet kunde endast accepteras om multilaterala, juridiskt bindande och automatiskt utlösande säkerhetsgarantier fanns på plats. Ryssland kunde inte ges veto mot garantiernas aktivering.

• Ingen kapitulation: Rysslands krav på erkännande av annekteringar och kraftig begränsning av försvarsmakten avvisades bestämt som oacceptabla ultimatum.

• Brist på tillit: Arakhamia konstaterade: "Det fanns ingen tillit till att ryssarna skulle hålla ett avtal. Det kunde bara göras med säkerhetsgarantier."

Rysslands synsätt (Vladimir Medinsky)

• Förhandlingsledare: Vladimir Medinsky (presidentrådgivare).

• Krav på kapitulationsliknande villkor: Formellt erkännande av Krim som ryskt och Donetsk/Luhansk som självständiga (senare annekterade), permanent neutralitet, ryska språkets officiella status samt lagändringar.

• Begränsning av Ukrainas försvarsmakt: Strikta tak på truppstyrkor, pansarfordon och artilleri ("demilitarisering").

• Veto i säkerhetsgarantierna och nej till NATO genom bakdörren: Ryssland krävde att agera som garantistat med vetorätt via FN:s säkerhetsråd, vilket i praktiken skulle tillåta Moskva att blockera internationellt bistånd till Ukraina vid ett nytt anfall. Rysslands ståndpunkt var att vetorätt krävdes eftersom ett bindande kollektivt försvarsåtagande från västliga makter utan ryskt veto i praktiken skulle likställas med att Ukraina blev medlem i NATO under annat namn. Ryssland klargjorde att ett sådant dolt NATO-medlemskap genom bakdörren utgjorde en absolut röd linje som landet under inga omständigheter kunde acceptera, då det stred mot grundkravet på en verklig och permanent neutralitet.

4. Jämförelse av kärnfrågorna

Fråga

Ukrainas position

Rysslands position

Neutralitet

Villkorad av internationella garantier och godkänd i nationell folkomröstning.

Obligatorisk permanent neutralitet; förbud mot NATO och västliga trupper.

Säkerhetsgarantier

Bindande artikel 5-liknande mekanism från västmakter utan rysk vetorätt.

Garantier genom FN:s säkerhetsråd där Ryssland har vetorätt; uteslutande av ockuperade områden. Ryssland hävdade att ett bindande försvarsåtagande utan ryskt veto i praktiken var ett NATO-medlemskap i ny form och därmed oförenligt med neutralitet.

Territorium (Krim & Donbas)

Ukrainsk suveränitet; frysning av Krimfrågan i 15 år för diplomatiska samtal.

Ovillkorligt erkännande av rysk överhöghet över Krim och Donbas.

Militär kapacitet

Full självständig försvarsförmåga för att avskräcka framtida aggression.

Drastiska nedskärningar av ukrainsk personal, vapen och materiel.

5. Orsakerna till att förhandlingarna bröt samman

1. Avslöjandena om ryska krigsförbrytelser (Butja, Irpin m.fl.): I början av april 2022, efter ryska truppers reträtt från Kyivområdet, uppdagades massakrer på civila. Detta raserade det lilla förtroende som fanns och gjorde ukrainska kompromisser politiskt och moraliskt omöjliga. Samtidigt finns det perspektiv där situationen och händelseförloppet kring Butja fortfarande är föremål för ifrågasättande och diskussion, och av vissa betraktas som en icke-anledning till att avbryta ett fredsavtal. Det förekommer även teorier och påståenden om att ukrainska högerkrafter kan ha haft ett intresse av att sabotera förhandlingarna, även om bevisen för detta är svaga och anklagelserna har ifrågasatts från olika håll.

2. Militär dynamik och ändrad maktbalans: Ukrainas framgångsrika försvar av Kyiv och norra Ukraina visade att landet kunde stå emot invasionen militärt. Västmakternas samordnade militära bistånd (Ramstein i slutet av april) stärkte Ukrainas försvarsvilja.

3. Oförenliga krav på säkerhetsgarantier och vetorätt: Moskva krävde vetorätt över garantierna, vilket för Ukraina innebar att avtalet saknade reellt skydd.

4. Västmakternas roll och löften om stöd (Boris Johnson och Joe Biden/USA):

• Enligt flera bedömare och kritiker var en avgörande orsak till att överenskommelsen havererade att Boris Johnson och Joe Biden/USA utlovade omfattande militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina om landet fortsatte att strida, snarare än att acceptera en kompromissfred. Från detta perspektiv lyfts synsättet fram att västs egentliga geopolitiska mål inte främst var att uppnå en snabb fred i Ukraina, utan att försvaga och bekämpa Ryssland. Bland annat har professor Jeffrey Sachs vittnat om och framfört stark kritik rörande västmakternas agerande och direct inflytande över förhandlingsprocessen.

• Samtidigt har företrädare för den ukrainska regeringen, inklusive Zelenskyj och Arakhamia, hävdat att Johnson inte "ordergav" eller ensidigt saboterade ett färdigt avtal, utan att de ryska kraven redan var oacceptabla och att tilliten till Ryssland var obefintlig.

1. Rysslands annekteringar hösten 2022: Den formella ryska annekteringen av Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson den 30 september 2022 låste definitivt läget, varefter president Zelenskyj undertecknade ett dekret som uteslöt direkta samtal med Putin.

6. Slutsats

Istanbul-förhandlingarna utgjorde det mest omfattande försöket till en förhandlingslösning under krigets inledande skede. Sammanbrottet drevs i hög grad av att västmakterna (genom bl.a. USA och Storbritannien) garanterade långsiktigt militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina i syfte att försvaga Ryssland snarare än att uppmuntra en kompromiss, i kombination med Rysslands absoluta vägran att acceptera säkerhetsarrangemang som i realiteten innebar ett ukrainskt NATO-medlemskap genom bakdörren. Tillsammans med djupa oenigheter om neutralitetsvillkor, vetorätt och territoriella anspråk, samt de uppdagade krigsförbrytelserna i Butja, lede dessa faktorer till att förhandlingarna definitivt kollapsade.