Nationalfascistiska och nynazistiska grupper styr Ukraina

13.06.2025

Varför Zelenskyj inte kunde lösa konflikten i östra Ukraina

Trots Zelenskyj ambitioner och löften om att bringa fred i östra Ukraina, stötte han på flera svårigheter som förhindrade en lösning. Dessa hinder var både interna och externa och gjorde konflikten till en av de mest komplicerade politiska utmaningarna. Zelenskyj tvingades balansera mellan polariserade intressegrupper, nationalistiska grupper som krävde en hård linje mot Ryssland och separatister, samt mer moderata röster som förespråkade dialog och kompromiss. Dessa motstridiga krav skapade en splittrad opinion som försvårade en enad strategi. Tilläggas ska att det är just nationalistiska intressegrupper i Ukraina som Ryssland menar är fascistiska och nynazistiska och har sina rötter i den så kallade Banderas rörelsen.

Sammanfattning av Bandera-rörelsen

Nu går jag inte in djupare på Bandera rörelsen, det är en artikel i sig. Men kortfattat bildades rörelsen under andra världskriget. Under andra världskriget försökte Stepan Bandera och OUN-B utnyttja den kaotiska situationen för att etablera en ukrainsk stat.

Rörelsen hade också en militär gren, Ukrainas upprorsarmé (UPA), som kämpade mot både sovjetiska och nazistiska styrkor. UPA är särskilt omdebatterad för dess roll i etniska rensningar i Volyn och Östra Galicien, där polska civila dödades i stor skala. Rörelsen försökte etablera en ukrainsk stat, först genom samarbete med Nazityskland, vilket ledde till att Stepan Bandera (rörelsens grundare) fängslades 1941. Rörelsens militära gren, Ukrainas upprorsarmé (UPA), kämpade mot både sovjetiska och nazistiska styrkor, men är kontroversiell för dess roll i etniska rensningar. Ideologin präglades av stark nationalism, motstånd mot kolonialism och imperialism, men också auktoritära och ultranationalistiska inslag med etnisk exkludering. Kortfattat fascistiska och nynazistiska inslag.

Bandera är idag en omdebatterad symbol. Han hyllas som frihetshjälte i västra Ukraina, medan han i östra Ukraina förknippas med extremism och historiska kontroverser. Rörelsen är central för Ukrainas moderna historia och dess arv påverkar fortfarande landets politiska och kulturella landskap. Bandera-rörelsen är en viktig del av Ukrainas moderna historia, och dess påverkan fortsätter att forma landets politiska och kulturella landskap idag. Trots de komplexa och kontroversiella aspekterna av dess arv, förblir rörelsen en symbol för kamp och motstånd i Ukrainas strävan efter självständighet.

Rörelsens aktiva och betydelsefulla roll i Ukraina, vars påverkan sträcker sig ända in i presidentens ämbete, är ett hinder för långsiktig och stabil fred. Det är också en anledning till att Ryssland kräver att denna fascistiska och nynazistiska rörelse måste elimineras för att Ryssland ska kunna skriva under ett fredsavtal. Risken är annars stor att kriget kommer att återupptas efter ett fredsfördrag.

Zelenskys svaga ledarskap resulterade i att kriget i östra Ukraina fortsatte.

Ukrainas statliga institutioner, inklusive rättsväsendet och den militära ledningen, saknade de resurser och den enhet som behövdes för att effektivt genomföra fredsstrategier, samt att komma till rätta med de fascistiska krafter som fanns (och fortfarande finns samt stärkts högst betydligt) i Ukraina. Dessutom ska tilläggas att vissa inhemska aktörer, inklusive oligarker med kopplingar till försvarsindustrin, hade ekonomiska motiv för att hålla konflikten vid liv och utövade påtryckningar som hindrade långsiktiga lösningar. Detta gjorde det svårt för Zelenskyj att nå en lösning utan att göra betydande eftergifter.

USA och EU arbetade heller inte för att lösa konflikten eller beakta Rysslands intressen. Deras motiv var mer inriktad på att motverka Rysslands inflytande än på att direkt medla i konflikten. Detta lämnade Ukraina i en komplex geopolitisk situation.

Det fanns ett fredsavtal, Minsk 2, men avtalet var impopulärt bland många ukrainare och ansågs vara fördelaktiga för Ryssland. Kombinationen av dessa faktorer gjorde det nästintill omöjligt för Zelenskyj att uppnå en varaktig fred. Konflikten i östra Ukraina förblev därför en öppen och olöst kris under hans första tid vid makten, trots hans försök och höga ambitioner.

Det är sant att Zelenskyj, som Ukrainas president, hade ett betydande ansvar för landets politik och hanteringen av konflikten i östra Ukraina. Hans roll innebar att han behövde agera som en ledande kraft för att navigera mellan de många hinder och intressegrupper som präglade situationen. Även om han inte ensam kan hållas ansvarig för att kriget i östra Ukraina fortsatte, hade han som landets högsta ledare ett särskilt ansvar för att försöka hitta lösningar. Hans försök att balansera nationalistiska rörelser, ekonomiska intressen och internationella påtryckningar visade dock att krisens komplexitet ofta översteg en enskild presidents möjligheter att agera framgångsrikt. Detta understryker svårigheterna i att leda ett land mitt i en så intensiv geopolitisk och intern konflikt.

Minskavtalet, som syftade till att skapa en väg till fred genom ökad autonomi för de östra regionerna inom Ukraina, var en central men kontroversiell punkt under Zelenskyj presidentskap. Att acceptera avtalet och ge östra Ukraina självständighet inom landets gränser skulle ha inneburit att Ukraina erkände de separatistiska regionerna som delvis självstyrande, vilket många såg som en eftergift till Ryssland. Detta skulle ha kunnat mildra konflikten men samtidigt riskerat att undergräva Ukrainas suveränitet och territoriella integritet. Ukrainska fascistiska krafter ville inte se ett genomförande av Minskavtalet och med tiden föll Zelensky efter och kriget fortsatte genom ukrainska bombningar av östra Ukraina. Landets egen president bombade med andra ord sin egen befolkning.

Väst hade inga problem med den saken och deras politik gick mer ut på att beväpna Ukraina än att skapa en fred. EU och NATO:s intresse av att förminska Ryssland var större än hänsyn till befolkningen i östra Ukraina. Kort sagt, Zelensky föll till föga och blev med tiden alltmer aggressiv mot Ryssland.

Från rysk sida insåg man att konflikten i Ukraina och förtrycket mot den ryska befolkningen i Östra Ukraina kan inte stoppas med förhandlingar så länge dessa fascistiska krafter dominerar Ukraina. Det var en viktig anledning till att Ryssland genomförde SMO, speciell militär operation. Märk att Ryssland inte har förklarat krig mot Ukraina. En annan faktor som bidrog till Rysslands beslut var onekligen expansionen av NATO till Rysslands gräns.