Kriminellt att beslagta Ryska tillgångar

Debatten om att beslagta de frysta ryska statstillgångarna (cirka 300 miljarder dollar, varav lejonparten finns i Europa och framför allt hos värdepappersförvararen Euroclear i Belgien) rymmer starka juridiska, finansiella och militära invändningar. Det är just dessa risker och motargument som gjort att EU och G7 länge tvekat inför ren konfiskering. ​1. Folkrätt och den finansiella regelbaserade ordningen​Huvudargumentet mot ett direkt beslagtagande vilar på principen om statssuverän immunitet (state immunity).​Enligt internationell sedvanerätt kan en stats centralbankstillgångar normalt inte beslagtas eller exproprieras av en annan stat utan ett bindande beslut från FN:s säkerhetsråd (där Ryssland har vetorätt) eller en internationell domstol. ​Förespråkare har försökt motivera beslag som en laglig "motåtgärd" (countermeasure) för att kompensera för Rysslands olagliga anfallskrig. Kritiker, däribland flera tunga internationella jurister och centralbanker, påpekar dock att motåtgärder enligt folkrätten måste vara reversibla och syfta till att förmå staten att återgå till laglydnad – inte utgöra permanent konfiskering.​Att ensidigt konfiskera tillgångarna riskerar därför att skapa ett prejudikat som undergräver själva den "regelbaserade internationella ordningen" man säger sig försvara, genom att göra äganderätt och finansiella avtal villkorade av geopolitisk lojalitet.​2. Risker och skador för Europa och euron​Europeiska centralbanken (ECB) och flera europeiska finansdepartement har varnat för att kostnaderna för Europa kan bli långt större än vinsten:​Flykt från euron som reservvaluta: Om utländska centralbanker (exempelvis i Kina, Mellanöstern eller Sydostasien) upplever att reserver i euro eller västeuropeiska depåer inte längre är säkra mot politisk konfiskering, minskar incitamentet att hålla eurotillgångar. Detta kan driva på en fragmentering av det globala finansiella systemet och försvaga eurons ställning.​Ryska motåtgärder: Västerländska bolag har fortfarande betydande tillgångar och dotterbolag kvar i Ryssland. Moskva har gjort klart att europeiska tillgångar kommer att exproprieras direkt som vedergällning, vilket främst skulle drabba europeiska företag och investerare.​Rättsliga stämningar och institutionell osäkerhet: Euroclear och berörda finansinstitut riskerar decennier av rättsprocesser och skadeståndskrav i internationella skiljedomstolar.​Det är av dessa skäl som västmakterna i stället landade i kompromissen att belåna de framtida räntevinsterna från tillgångarna, snarare än att röra själva grundkapitalet.​3. Påverkan på kriget och situationen vid fronten​Argumentet att pengarna i sig inte kan avgöra kriget bygger på att modern krigföring styrs av materiella och demografiska realiteter snarare än enbart finansiell likviditet:​Pengar producerar inte omedelbart ammunition: Även om Ukraina tillförs hundratals miljarder dollar begränsas stödet av den fysiska flaskhalsen i västvärldens försvarsindustri – brist på artillerigranater, luftvärnsrobotar, reservdelar och produktionskapacitet.​Manskapsbrist och utnötningskrig: Ryssland har en större befolkning, högre materiell produktionstakt och för ett utdraget utnötningskrig där Ukrainas största utmaning i dag är personalbrist och rotation vid fronten – faktorer som inte enkelt kan lösas med finansiella medel.