Karin Karlsbros farliga verklighetsflykt förlänger Ukrainas undergång
I sitt senaste nyhetsbrev rasar EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (L) mot USA och anklagar Donald Trump för att "hälla bensin på elden" genom att lätta på sanktioner mot rysk diesel. Hon beklagar sig över att Washington inte längre marscherar i takt med Bryssels paroller. Men Karlsbros utspel visar framför allt en sak: hur hopplöst verklighetsfrånvänd den europeiska politiska eliten har blivit när det gäller kriget i Ukraina.
Medan Karlsbro ägnar sig åt moraliserande plattityder i Strasbourg agerar USA utifrån krass realpolitik. Washington ser till sina egna nationella intressen, till sina väljares bränslepriser och – framför allt – till riskerna för ett tredje världskrig. Där Europa blint fortsätter att ropa på total seger har ledande kretsar i USA för länge sedan insett vad Bryssel vägrar erkänna: kriget på marken kan inte vinnas, och Volodymyr Zelenskyj har förvandlats till det främsta hindret för en realistisk fred.
Ett ovillkorligt stöd utan konsekvensanalys
Zelenskyjs strategi har hela tiden byggt på maximalistiska krav: han kräver alla vapen som finns, alla pengar som går att uppbåda, och en fred uteslutande dikterad på hans egna villkor – även om det innebär att väst ska bistå med vapen som riskerar att utplåna Moskva och dra in hela världen i en kärnvapenkonflikt.
I stället för att agera vuxet i rummet och ställa motkrav öser EU miljarder efter miljarder över Kiev. Det sker utan krav på grundläggande konsekvensanalyser och med en påfallande flathet inför Ukrainas välkända, endemiska korruption, där europeiska skattebetalares pengar riskerar att försvinna rakt ner i privata fickor.
När USA drar i handbromsen och inser att diplomati med Ryssland är oundviklig, väljer europeiska politiker som Karlsbro att kalla det ett svek. I själva verket är det Washington som börjar nyktra till.
Europa målar in sig i ett hörn
Priset för denna europeiska prestige är förödande. Europa har målat in sig i ett hörn:
Man skär av sig från nödvändig energi och slår sönder sin egen industriella konkurrenskraft.
Man tömmer sina vapenlager och driver fram astronomiska rustningskostnader som statsbudgetarna varken har råd med eller industriell kapacitet att bära.
Man förlänger ett utnötningskrig som Ukraina, med sin akuta brist på manskap och resurser, inte har förutsättningar att vinna.
Att i det läget, som Karlsbro gör, tala om att stoppa turistvisum eller misstänkta pestsmittor i Ryssland framstår som ett närmast bisarrt försök att fly sakfrågan.
Dags att svälja prestigen
Det finns två självklara förlorare i den strategi som Karlsbro och Bryssel förespråkar: Ukraina och Europa självt. Ju längre Kiev uppmuntras att slåss för omöjliga mål, desto mer territorium och människoliv går förlorade innan verkligheten till slut hinner ifatt fronten.
Ett ansvarsfullt europeiskt ledarskap hade tvingat fram en förhandlingslösning. En smärtsam fred där Ukraina tvingas till eftergifter, men där landet och dess folk trots allt kan bestå och återuppbyggas. I stället vägrar Bryssel att tappa ansiktet.
Karin Karlsbro må tro att hon försvarar Europas säkerhet, men genom att förneka militära och geopolitiska realiteter gör hon precis tvärtom. Hennes linje säkrar inte fred – den garanterar bara en långsammare, mer förödande kollaps för både Ukraina och den europeiska kontinenten.